Sveriges viktigaste nyhet?
”Blir det något konkret idag?” frågar en politisk reporter i direktsändning. ”Vi ska grilla korv. Det är ju konkret” svarar statsministern, som sedan går sin väg mot grillen.
Det kan nog inte ha undgått någon som är nyhets- eller politiskt intresserad att alliansledarna har haft ett möte i småländska Maramö idag. Ungefär 70 toppjournalister, tekniker, kameraoperatörer och så vidare, alltså ungefär lika många som byborna, samlades utanför Annie Lööfs barndomshem utanför Värnamo.
Dagen blev ett fiasko. Och för ovanlighetens skull är det inte politikerna som står för det största misslyckandet. Bevakningen av mötet hade tilldelats ett enormt stort nyhetsvärde långt innan den började, och därför ingick enorma webbsatsningar (Expressen-TV sände hela dagen), regelbundna direktsändningar i TV (flera gånger i timmen i TV4 News), och inte minst många toppnamn inom den politiska journalistiken på plats. Problemet var bara att det visade sig vara ett innehållslös PR-jippo där inget av värde hände.
Under dagens lopp har vi haft ”toppnyheter” som:
Det har varit så pinsamt att skåda. Ovannämnda rubriker basunerades ut helt seriöst i flera av Sveriges största nyhetskällor. Desperationens stank lade sig över hela tillställningen. Uttråkade och obekväma journalister fick stå och intervjua varandra istället, och minst en gång intervjuades en journalist av en journalist om en tredje journalist – för er som gilla när det blir lite ”meta”.
När det annonserades att alliansledarna skulle komma ut och grilla korv, och kanske säga någonting började förväntningarna höjas igen hos journalisterna, hos resten av oss, eh, not so much. Och vad var den stora nyheten som alla dessa reportrar hade bett en bön skulle komma? Ja… err… Att de ska ha ett annat möte om årton månader. Det var en mager köttbit att slänga till de svältande hundarna, men ändå tuggade de i så mycket de kunde – följdfrågor, spekulationer, misslyckade försök att få lite fler detaljer om detta kommande möte.
Den närmast surrealistiska situationen har, med all rätta, hånats och skämtats om i diverse sociala medier – från alla politiska håll, och inte minst bland andra allianskollegor (förutom en, som försökte med det gamla ”men sossarna då?”-tricket). Även de journalister som valde att hoppa över jippot stämde in i kören av skratt och oro.
Men i Medievärlden var tonläget något helt annat. Där beklagar de att man skrattar åt spektaklet, skyller ifrån sig, läxar upp oss andra och försvarar det hela med resonemanget att det hade värre att inte rapportera om ”mötet” över huvud taget. Jag tror inte någon menar att inte ett ord borde ha yttrats om Maramö alls. Det är en fråga om proportionalitet och balans. När en regeringen som har för vana att beteckna allt de gör som ”historiskt” själv försöker spela ner förväntningarna på mötet (med undantag för Lööf själv), och när intresset för mötet har över huvud taget varit så svagt, borde man kanske inte storma ner till Småland ”all guns blazing” och redan i förväg avsätta så många resurser och så mycket sändningstid så att det hade varit svårt att hålla tempot uppe även om saker faktiskt hade hänt.
Jag tror problemet ligger i att journalisterna och politikerna inte leker samma lek. Journalisterna, med Niklas Svenssons ego i spetsen, ville gärna leka lite House of Cards, med intriger, stora nyheter, och kanske några tecken på osämja eller splittring. Politikerna, å andra sidan, gick inte med på det. De ville leka Lilla huset på prärien, med lite mys och folklighet, och helt utan något djupare innebörd. Och de vann. Stort. De har idag fått nästan oupphörlig, okritisk bevakning av alla Sveriges största nyhetsmedier.
Och spektaklet ska tydligen fortsätta imorgon…
Matti White 